Rallare var en yrkesterm för anläggningsarbetare, särskilt vid järnvägs- och kraftverksbyggen. Andelen heltidsanställda rallare var begränsad. Det var vanligt att den som "gick på rallen" istället var någon form av lantarbetare som sökte sig till järnvägsbyggen för att få en bättre lön. Arbetet var mycket hårt, riskfyllt och arbetsförhållandena var många gånger mycket svåra. Rallarna inhystes ofta i bristfälliga baracker. Arbetet var riskfyllt, men betalningen var en stark drivkraft för rallarna. När rallarna drog fram mellan samhällen på landsbygden blev de ofta populära bland de unga kvinnorna. Mötet med de bofasta männen blev däremot konfliktfyllt och ledde ofta till slagsmål.

Hösten 1960 lades linjen mellan Ulricehamns och Jönköping ner efter ca 20 år i drift. Arbetet med bygget utav banan startade 1928 och de första tågen rullade 1940 efter 12 tuffa byggnadsår.

I Bertil Thulins bok om järnvägen läser man att 1.500.000 kubikmeter jordmassa flyttats, 170.000 kubikmeter berg sprängts, 11.500 meter vägar och 16 broar och vägportar anlagts. Arbetet var således mycket hårt i oländig terräng med dålig maskinell utrustning och rallarna hade bland annat bara till sin hjälp korp, spett och spade. Även hästar användes och olyckor var inte ovanliga. Efter 1960 var detta under nästan 50 år den sist byggda järnvägen i Sverige och ingick i ett förslag som grundade sig på ett beslut ifrån 1845 om en framtida stambana mellan Göteborg och Stockholm.

Ett pressmeddelande skickades ut 3/1 1968 där man bland annat kunde läsa följande i Expressen:  Den 11 februari anornas södra Sveriges längsta skidtävling mellan Ulricehamns och Jönköping.  Arrangerande klubbar är Ulricehamns IF, Bottnaryds IF och IF Hallby. Slogan ”Masstävling för både hurtbullar och elitåkare”. Segraren i seniorklassen får en vecka i Österrikiska alperna, lagsegrarna en tids vistelse på träningsläger hos Sixten Jernberg. Initiativtagaren Bengt Rangnar som legat bakom planerna på det 6 mil långa loppet låg sömnlös en natt i April och idén var ”kläckt”.  Detta och lite till gick att läsa i ett antal tidningar och inbjudningar som skickades ut innan det första Rallarloppet gick av stapeln den 11 februari 1968.

Detta det första och historiska Rallarloppet vinkades av av Stinsen i Ulricehamn och då stod det drygt 600 åkare på startlinjen. De om åkte hade tre huvudklasser att välja emellan senior, oldboys och turistklass. Loppet följes sedan av ca 10 000 åskådare under åkarnas färd mot Jönköping och Bymarksvallen. Så det första Rallarloppet blev en riktig folkfest och BT fotograf då Bengt Bergman slog huvudet på spiken och sa att ” så här mycket folk har väl aldrig åkt på den här järnvägen förr” och syftade till Pinebobanans korta livslängd och svikande passagerar underlag.

Segraren i 1968 års lopp blev Lennart Thor, Mullsjö, efter en hårt fight med Kyöst Turtiainen där Lennart satte in nådastöten efter Bottnaryd och körde stenhårt då hans ledning var närmare två minuter i Västra Jära. Sedan var han ohotad de sista milen mot mål och den väntade kranskullan som var ingen mindre än Agneta Fältskog. Hon låg förtillfället trea på svensktoppen efter Anna-Lena Löfgren och Anita Lindblom med låten ”Jag var så kär”. Damklassens första och historiska segrare blev Meeri Bodelid tävlandes för Ymer ohotad före tvåan Margareta Nilsson.

Rallarloppet eller Rallareloppet som det kallades då kördes sedan ytterligare fyra gånger mellan Ulricehamn och Jönköping men med omvänd bansträckning vartannat år. Så 1969 gick loppet från Jönköping och Järstorps kyrka mot Ulricehamn. Och en av skidhistoriens grövsta tjuvstarter beskådades då det stora startfältet i det mycket kalla vädret inte kunde ge sig till tåls utan begav sig iväg ca 30 minuter innan utsatt starttid, och loppet fik betraktas som igång.

Detta är en liten del utav många fantastiska berättelser under denna korta men unika upplaga utav Rallarloppet som sträckte sig över 60 km. Men Rallarloppet lever vidare i nya former. Så vad med och skapa idrottshistoria du också!

Med vänlig hälsning
Tävlingsledningen

Källor:
JP, BT, UT, Wikipedia